Fredrik

Det är något märkligt med hur lätt ordet demokratiskt haveri numera slungas ut i spalterna. I Aftonbladets ledartext räcker några allvarliga, men ostridigt isolerade, incidenter för att utropa att svensk demokrati håller på att falla samman. Det är inte analys. Det är inflation i stora ord. Hatbrott mot muslimer är oacceptabla och ska beivras. Punkt. Men att därifrån dra slutsatsen att demokratin havererar kräver mer än indignation. Det kräver belägg. Sådana saknas helt. Ingen statistik, inga jämförelser över tid, inga tydliga kriterier för vad som skiljer ett samhällsproblem från ett systemfel. I stället staplas anekdoter på varandra och förses med maximal retorisk laddning. Ledaren blandar dessutom ihop tre helt olika saker: kriminella handlingar, politiska beslut som kan kritiseras, och en allmän samhällsstämning. Allt smälts samman till ett moraliskt collage där varje invändning mot islamism, religiös särbehandling eller symbolpolitik riskerar att klassas som ”hat”. Det är intellektuellt slarvigt – och farligt för den öppna debatten. Ironiskt nog är det just denna typ av text som urholkar demokratin. När varje problem förklaras som ett existentiellt hot, när varje konflikt reduceras till ont mot gott, då försvinner proportionerna. Då ersätts argument med affekt och fakta med känsla. Demokrati havererar inte för att den utsätts för kritik eller för att samhällsproblem diskuteras högt. Demokrati havererar när ledarsidor slutar skilja mellan brott och åsikter, mellan statistik och symbolik, mellan analys och aktivism. Och dit är vi farligt nära när indignation får ersätta tänkande.