Maria Gestrin-Hagner

Den islamiska revolutionen 1979, ockupationen av USA:s ambassad i Teheran – där 52 diplomater hölls gisslan i 444 dagar – och den efterföljande vågen av iranskt understödd terrorism blev avgörande för mitt yrkesval. 1983 bombade Hizbollah USA:s marinkårsbarracker i Beirut och dödade 241 amerikanska marinsoldater samt 58 franska fallskärmssoldater. Under 1980-talet kidnappade organisationen, i nära samordning med Teheran, över 100 västerlänningar i Libanon. Efter att Israel dödat Sheikh Abbas al-Musawi 1992 följde bombningen av Israels ambassad i Buenos Aires. Som första västerländska forskare kartlade jag systematiskt Hizbollahs struktur och dess strategiska kopplingar till Iran och Syrien. Jag bistod Argentinas högsta domstol i analysen av organisationens internationella nätverk och det som blev efterföljande åtal. Har genom åren föreläst om Hizbollah och IRGC:s Quds-styrka och Irans subversiva verksamhet vid CIA och andra säkerhetstjänster. I mer än tre decennier har min forskning och undervisning behandlat Mellanösterns politiska dynamik, den iranska revolutionens ideologi och utvecklingen av statsunderstödd terrorism. Resultaten har publicerats i akademiska sammanhang och erfarenheter sammanfattats i min bok, Från terrorns frontlinjer. Det som nu sker i och kring Iran är svårt att ta in. Om uppgifterna stämmer att Ayatollah Khamenei och ledande delar av säkerhetsapparaten har slagits ut, markerar det ett djupt skifte. Men bortom krig, och strategier handlar det ytterst om människor – om generationer av iranier som levt under övervakning, rädsla och begränsad frihet, och om familjer i regionen och i väst som drabbats av regimens brutala och skoningslösa repression och våld. Om detta verkligen är början på slutet för ett system byggt på repression och statsunderstödd terrorism mot väst och Israel, innebär det inte bara ett geopolitiskt brott. Det kan också öppna för något som länge varit undanträngt: möjligheten till frihet, respekt för mänskliga rättigheter och ett samhälle där människor i Iran själva får forma sin framtid utan rädsla. Inget kan vara viktigare! Nu känns det som om historien rör sig i en riktning jag knappt vågade föreställa mig. Det som en gång etablerade ayatollornas makt kan vara på väg att raseras. Men mullorna kan hålla sig fast vid makten i Iran genom skuggstaten ”Bayt” – högsta ledarens kansli. Den leds av Khomeinis son Mojtaba Khamenei. Om Khameini dör så tar ett interimistiskt ledarskapsråd (bestående av presidenten, chefsdomaren och en representant från Väktarrådet) över temporärt. Expertrådet samlas och utser en ny högste ledare. Men om den iranska regimen nu börjar falla sönder inifrån, som en följd av den kraft som Israel och USA har satt i rörelse genom kriget, skulle det innebära att den långa cirkeln sluts. För mig är det inte bara en geopolitisk händelse – det är slutet på en epok som följt mig genom hela mitt vuxna liv och kanske början på något nytt för det iranska folket.