Catharina Örtendahl Rylid

S-ledningen tycks vilja undvika både sonderingar och statsministeromröstningar för att slippa svara på frågan om vilka partier man vill bilda regering med. Ett tydligt besked i den fråga som S medvetet duckat i fyra år riskerar nämligen att skrämma bort C. Strategin tycks därför vara att sitta på händerna fram till den fjärde statsministeromröstningen. Förhoppningen är att rädslan för ett extra val ska få tillräckligt många partier att till slut trycka gult för Andersson. På så sätt skulle S kunna få statsministerposten utan att behöva ge besked om vare sig regeringssamarbeten eller sakpolitik. Det är en cynisk strategi som förtjänar att synas i sömmarna. Men S-ledningens stora felräkning kan vara att det är de själva som sitter med den svagaste handen och har mest att förlora på ett extra val. Då väntar en vidräkning med både de väljare som S gett en missvisande bild av regeringsalternativen och de samarbetspartier som partiet behandlat illa.

Detta måste ju bli den mest absurda statsministeromröstningen i Sveriges historia. En statsministerkandidat som egentligen vill se en annan partiledare som statsminister föreslår en regering med partier som inte ens vill ingå i den. Remember this day, kids!