Det finns många mysterier i svensk politik. Ett av de största är varför talmannen inte utlyser nyval när det politiska läget börjar likna en firmafest där ingen längre minns vem som beställde maten, men alla vägrar gå hem. Så länge alla kan sitta kvar, fortsätta förhandla och kalla varje kompromiss för ansvarstagande finns det ingen anledning att störa ordningen. Ett nyval skulle ju kunna skapa oreda. Nya mandat. Nya besked. Nya människor som måste lära sig var kaffemaskinen står. Därför fortsätter Sverige, denna stolta demokrati, att balansera på den tunna linjen mellan politisk handlingskraft och administrerad handlingsförlamning. Talmannen följer reglerna, partiledarna följer opinionsmätningarna och väljarna följer utvecklingen med samma känsla som passagerarna på en buss vars förare har meddelat att han inte vet vart den ska, men att tidtabellen fortfarande gäller.